Förlåt Agneta och Malla!
Men igår kunde jag inte hejda mig!!! Var trist på TV och jag var toksugen på frisk luft. Så kan var tvungen att ta snösäsongens första dragrunda! =) Funkade finfint med sparken på gatorna, men vi måste åka till den där skogen och köra brudar!!! =)
Iallafall selade jag Drifwa först, körde utan skakel men med dragbältet och expanderlinan. Gick riktigt bra förutom att det inte fanns snö överallt. Körde på lite grus då och då, aj aj i lilla ryggen, knäna och armarna. =/ Men Drifwa sprang på fint och var riktigt duktig. Tycker hon kan alla fyra grundkommandon nu. "HÖGER!" "VÄNSTER!" "FRAMÅT!" "STANNA!"
Vi körde cirka två kilometer nu första gången.
Sen var det dags för Pajas som var så ivrig när jag selade Drifwa och såg så ledsen ut d han insåg att han inte skulle få följa DEN gången. Nu rusade han ut; gjorde glädjestuds som bara han kan göra och så fort han selades så bar det av i full galopp! Vi körde samma runda som Drifwa fick göra och när vi hade cirka 300 meter kvar såg jag 2 rådjur en bra bit längre fram på vägen. Jag tittade på Pajas för att se om han fått syn på dem och i samma veva mina ögon landade på honom såg jag hur hela han sträckte upp sig och spetsade sina parabolöron. Jag började försiktigt med ett lugnt "stanna". Men han vände sig om med världens flin och gjorde ett glädjeskutt och formulerade med hela kroppen att "KOM IGEN MATTE!!!! Det här är ju kul, vi TAR dem!" Oh no... Jag var inte riktigt lika road som min fyrbente vän när jag körde i 80 knyck på en grusig väg så det gnistrade om sparken! Jag tror bestämt jag ska ta och tillverka en broms till sparken så jag får stopp ÄVEN när de är galna och vill FRAMÅT. När jag höjde rösten och hojtade STANNA!!!!! med darrigt vibrato så stannade han dock, men vi hade kommit en bra bit på väg och rådjuren var för längesen borta. Vi stannade en stund och tittade efter dem, Pajas höll andan av spänning, men fick tyvärr inte se dem. Sen körde vi hemåt och Pajas var glad och nöjd över dagens bravader.
Så tänkte jag att Safir också skulle få komma ut, om än inte att dra så att få springa intill sparken. Han fick låna Pajas sele, men som den MYCKET ädle afghan han är så såg han ytterst tveksam ut till mitt tilltag. Jag fick först dra igång honom med sparken och väl uppe i trav såg han tjusningen med att få trava istället för gå. Jag tror att linan blev rak EN gång och när jag då berömde honom så tvärnitade han för USCH OCH FY OCH BLÄ, inte tycker han om drag heller??? Nä, inget går upp emot tända ljus, soft musik och en ostbricka! =D
Iallafall selade jag Drifwa först, körde utan skakel men med dragbältet och expanderlinan. Gick riktigt bra förutom att det inte fanns snö överallt. Körde på lite grus då och då, aj aj i lilla ryggen, knäna och armarna. =/ Men Drifwa sprang på fint och var riktigt duktig. Tycker hon kan alla fyra grundkommandon nu. "HÖGER!" "VÄNSTER!" "FRAMÅT!" "STANNA!"
Vi körde cirka två kilometer nu första gången.
Sen var det dags för Pajas som var så ivrig när jag selade Drifwa och såg så ledsen ut d han insåg att han inte skulle få följa DEN gången. Nu rusade han ut; gjorde glädjestuds som bara han kan göra och så fort han selades så bar det av i full galopp! Vi körde samma runda som Drifwa fick göra och när vi hade cirka 300 meter kvar såg jag 2 rådjur en bra bit längre fram på vägen. Jag tittade på Pajas för att se om han fått syn på dem och i samma veva mina ögon landade på honom såg jag hur hela han sträckte upp sig och spetsade sina parabolöron. Jag började försiktigt med ett lugnt "stanna". Men han vände sig om med världens flin och gjorde ett glädjeskutt och formulerade med hela kroppen att "KOM IGEN MATTE!!!! Det här är ju kul, vi TAR dem!" Oh no... Jag var inte riktigt lika road som min fyrbente vän när jag körde i 80 knyck på en grusig väg så det gnistrade om sparken! Jag tror bestämt jag ska ta och tillverka en broms till sparken så jag får stopp ÄVEN när de är galna och vill FRAMÅT. När jag höjde rösten och hojtade STANNA!!!!! med darrigt vibrato så stannade han dock, men vi hade kommit en bra bit på väg och rådjuren var för längesen borta. Vi stannade en stund och tittade efter dem, Pajas höll andan av spänning, men fick tyvärr inte se dem. Sen körde vi hemåt och Pajas var glad och nöjd över dagens bravader.
Så tänkte jag att Safir också skulle få komma ut, om än inte att dra så att få springa intill sparken. Han fick låna Pajas sele, men som den MYCKET ädle afghan han är så såg han ytterst tveksam ut till mitt tilltag. Jag fick först dra igång honom med sparken och väl uppe i trav såg han tjusningen med att få trava istället för gå. Jag tror att linan blev rak EN gång och när jag då berömde honom så tvärnitade han för USCH OCH FY OCH BLÄ, inte tycker han om drag heller??? Nä, inget går upp emot tända ljus, soft musik och en ostbricka! =D
Kommentarer
Trackback
