Drifwa- and the pack

Hundarna har nog vetat under hela graviditeten att jag hade en bebis i magen. När jag har suttit ner så magen har varit i rätt höjd har Pajas komit och "duttat" på magen med nosen. De har heller inte krävt något av mig vilket de aldrig gör när jag är tex sjuk.


Spanar in magen (september)


Magen i december

Ju mer höggravid jag blev dessto närmare ville hundarna vara. Sista månaden fick jag inte vara själv var jag än var. Var jag på toaletten satt alltid nån av dem utanför och väntade. I vardagsrummet var alltid någon med mig i soffan och helst också med huvudet i mitt knä...


Gick Safir och drack vatten ska ni inte tro att platsen i soffan var ledig i mer än tio sekunder innan Drifwa eller Pajas kom och la sig.


Pajas håller ett vakande öga...


Och Drifwa är sällskapsdam. =)

Drifwa var den jag reagerade mest på hur hon betedde sig. Hon levde sig in och när jag hade värkar satt hon med mig i soffan. Tittade med lugn blick på mig. Gäspade för att få mig att slappna av. Hade en tass på min mage... Helt fascinerande!!!


Lugna blicken 1


Lugna blicken 2. Här har hon höger tass på ryggstödet och den vänstra på min mage.

Hela dagen, den 24/1, satt hon så här med mig var jag än var. Hon lutade fram huvudet så jag skulle pussa henne mellan ögonen, det vet hon att både hon och jag gillar, det är vår grej! Men när till sist värkarna blev för kraftiga och vi bara var någon timme från att åka till förlossningen blev det för mycket för henne. Hon gick och la sig under sängen. Tror inte hon visste riktigt hur hon skulle bete sig. När jag var tvungen att kräkas gick hon förbi toaletten och tittade på mig i farten. Jag ropade på henne, då tittade hon bara och sprang sen in under sängen igen. Lillgumman!!!


Pajas och Soffe tidigare på dagen under värkarbetet.

Som tur var kom Soffe över alldeles innan vi skulle åka. Hon stannade med hundarna ett tag. Hur hade det gått för dem annars??? Att se mig i mitt "skick" och sen går jag ut och låser dörren och de inte ser mig på ett par dagar??? Nej nej nej... TACK SOFFE!!!

 

Safir och Pajas fick komma hem samma dag, men Drifwa stannade några dagar hos mormor och morfar. Det var min skräck att hon inte skulle acceptera Eliyah eller ens förstå att det är en bebis; en MÄNNISKA!!! Men de thar gått hur bra som helst måste jag säga. Hon fick först snusa på honom genom en grind men det momentet hade jag kunnat skippa, hon var så duktig.

 
Pajas snusar på lillebror!


Drifwa är försiktig, försiktig så hon inte väcker lillprinsen.

Hahaha nu kommer en rolig bild på Eliyah och Drifwa!!!! Galet, båda ser helt snurriga ut! Jag ville ha dem på samma bild och Eliyah låg i mitt knä och tittade på mig. Jag vred hans huvud mot Drifwa, men han behöll blicken på mig vilket gör att han ser ganska motvillig ut på bilden. Samtidigt fick jag säga åt Drifwa att hon skulle sitta och stanna, så hon ser koncentrerad ut!


Hihihi!

Jag kunde verkligen aldrig drömma om att det skulle gå så himla bra! Hundarna är försiktiga när han är i närheten och ibland går de fram och snusar på honom. Gråter han och jag är upptagen med något, men på väg dit brukar Pajas komma springande och titta på mig och sen åt det håll Eliyah är som om "men matte! Hör du inte?!" =)

Gravida brukar kunna drömma konstiga saker, att de föder katter och allt möjligt. Jag har inte haft några såna mardrömmar. Har bara haft otäcka DAGDRÖMMAR om att de inte skulle acceptera honom. Men de tankarna är ju som bortblåsta nu... =)

Nu längtar jag bara till han växer i den här som Malla har gjort:


Såååååååååååååååå fiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiin!!!!!! =)

Hoppar några år framåt och ser honom i juniorhandling i utställningsringarna och på en barnsläde från Björkis med Pajas framför sig i skogarna tillsammans med mig. =)