Drifwa- and the pack

Mmm

Som en lugn och stilla bris
Tröstande och varm
Som en moders hand på öppna sår
Som en kärlek utan pris
En tanke utan harm
Vill du följa mig vart än jag går
Är du här hos mig nu

Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar

Åh, jag kan se att det som var
Leder till nåt mer
Åh, jag kan känna hur min rädsla flyr, åhh
Det är du som ger mig svar
Och gråter när jag ler
Vill du stanna här tills dagen gryr
Kan du höra mig nu

Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar

Aahh, uhh
Aah aah
Är du här hos mig nu
Åhh

Jag lever
Och du lever inom mig
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg 

Åh, jag lever
Jag ser dig när jag blundar
Jag ber dig
Vill du vaka över mig
Och välsigna varje steg jag tar

Underbara Ainbusk!




Alltet är här, glöm sedan, glöm då,
Himlen kan vänta fast vi ser mot det blå
Hoppas allt för mycket men vi vet ändå
Att slutet har sin hemlighet

Liten Lena svävar såsom en ängel
Hon dansar för livet, för livet över ängen,
Tornens tinnar klockar, kyrkogården suckar
Vid trädet står en sorgeman,
Varför?

Varför skall rosen som nyss var ett frö
uti solens strålar, vissna och dö?
Liten Lena undrar, det hörs inga svar
ur djupet hörs en sorgsång

Förevigt nu, låt mig få va förevigt nu
Så hos mig vill jag att stunden stannar
Förevigt, för alltid
Förevigt nu, låt mig få va förevigt nu
Så hos mig vill jag att stunden stannar
Förevigt, förevigt nu

Kanske tillsammans så griper vi tiden,
Vi famnar om ljuset och håller i dagen,
Kanske lurar döden närmare Gud?
Vi tror allt, fast vi inte vet
Liten Lena svävar såsom en ängel
Hon bjuder sin sorgman, dom dansar över ängen
Trasten galet kvittrar och trädet så stilla,
Suckar om en evighet,

Varför?
Varför skall rosen som nyss var ett frö
Uti i solens strålar, vissna och dö?
Liten Lena undrar de hörs inga svar
Ur djupet hörs en sorgsång

Förevigt nu, låt mig få va förevigt nu
Så hos mig vill jag att stunden stannar
Förevigt, för alltid
Förevigt nu, låt mig få va förevigt nu
Så hos mig vill jag att stunden stannar
Förevigt, förevigt nu

Förevigt nu, låt mig få va förevigt nu
Förevigt nu, låt mig få va förevigt nu

Noa: "Man blir stark av honung!"
Melwin: "Men bara Dunderhonung!"
Noa: "Ja som Hulken!"

????????????

Noa: "Åh vet du Maria, man blir också stark av starkt kött!"

Menar han välkryddat eller??? =D

Uscha det går nog inte en dag utan att jag sätter mig ner och toklängtar efter mormor Mary. Inte så konstigt kanske, då jag bor i hennes hus, att jag blir påmind varje dag då hon var den underbara människan hon var!


Julen i år kommer vara fylld av saknad. Men även fylld med kärlek då vi har barnen hemma denna julen. Mormor hör ju till! Hon hör till allt, hela min uppväxt, hela mitt liv!

"Om du känner att du saknar mig
 och varje dag är som en natt så lång
säg bara till så kommer jag till dig
för jag bryr mig om dig
och när ditt hjärtas inre har glömt
hur det känns när jag rör din kind
låt mig få hålla dig så mjukt och ömt
om du behöver mig"

Men igår kunde jag inte hejda mig!!! Var trist på TV och jag var toksugen på frisk luft. Så kan var tvungen att ta snösäsongens första dragrunda! =) Funkade finfint med sparken på gatorna, men vi måste åka till den där skogen och köra brudar!!! =)
Iallafall selade jag Drifwa först, körde utan skakel men med dragbältet och expanderlinan. Gick riktigt bra förutom att det inte fanns snö överallt. Körde på lite grus då och då, aj aj i lilla ryggen, knäna och armarna. =/ Men Drifwa sprang på fint och var riktigt duktig. Tycker hon kan alla fyra grundkommandon nu. "HÖGER!" "VÄNSTER!" "FRAMÅT!" "STANNA!"
Vi körde cirka två kilometer nu första gången.

Sen var det dags för Pajas som var så ivrig när jag selade Drifwa och såg så ledsen ut d han insåg att han inte skulle få följa DEN gången. Nu rusade han ut; gjorde glädjestuds som bara han kan göra och så fort han selades så bar det av i full galopp! Vi körde samma runda som Drifwa fick göra och när vi hade cirka 300 meter kvar såg jag 2 rådjur en bra bit längre fram på vägen. Jag tittade på Pajas för att se om han fått syn på dem och i samma veva mina ögon landade på honom såg jag hur hela han sträckte upp sig och spetsade sina parabolöron. Jag började försiktigt med ett lugnt "stanna". Men han vände sig om med världens flin och gjorde ett glädjeskutt och formulerade med hela kroppen att "KOM IGEN MATTE!!!! Det här är ju kul, vi TAR dem!" Oh no... Jag var inte riktigt lika road som min fyrbente vän när jag körde i 80 knyck på en grusig väg så det gnistrade om sparken! Jag tror bestämt jag ska ta och tillverka en broms till sparken så jag får stopp ÄVEN när de är galna och vill FRAMÅT. När jag höjde rösten och hojtade STANNA!!!!! med darrigt vibrato så stannade han dock, men vi hade kommit en bra bit på väg och rådjuren var för längesen borta. Vi stannade en stund och tittade efter dem, Pajas höll andan av spänning, men fick tyvärr inte se dem. Sen körde vi hemåt och Pajas var glad och nöjd över dagens bravader.

Så tänkte jag att Safir också skulle få komma ut, om än inte att dra så att få springa intill sparken. Han fick låna Pajas sele, men som den MYCKET ädle afghan han är så såg han ytterst tveksam ut till mitt tilltag. Jag fick först dra igång honom med sparken och väl uppe i trav såg han tjusningen med att få trava istället för gå. Jag tror att linan blev rak EN gång och när jag då berömde honom så tvärnitade han för USCH OCH FY OCH BLÄ, inte tycker han om drag heller??? Nä, inget går upp emot tända ljus, soft musik och en ostbricka! =D