Safirs höft
Sen huset köptes har jag velat få upp en hundgård vid köksingången så min älskade flock kan komma och gå som den vill. I oktober höll jag, Malla och pappa på att fixa upp den. Väl klar var hundarna glada i hågen av sin nyfunna frihet. Till och med Safir ville vara utomhus! Så en morgon, efter de ätit frukost släppte jag ut dem. Den underbara känslan som infinner sig i mattehjärtat när hundarna får glädjefnatt och tokspringer skulle snart försvinna... =( Jag såg Safir springa runt för att sen tvärnita, få syn på mig i fönstret, flina och sen ropa "släpp in mig!". Så när jag öppnade köksdörren hade alla mer bråttom än han tydligen så de puttade till honom vilket resulterade i jordens skrik som skar in i märg och ben och framförallt mattehjärtat! Jag ber att jag, eller någon, nånsin ska behöva höra sin hund skrika på detta sättet igen!
Jag skyndade mig ut till honom, han stod konstigt på bron och skrek för kund och fosterland. Jag fick in honom på något vis så jag kunde stänga dörren. Sen är det tre trappsteg upp till köket, de trappstegen kunde jag ju glömma... Han försökte stå, högra bakbenet bara hängde. Jag fick honom att lägga sig, sprang med tårar forsande och hämtade hans täcke så han skulle hålla sig varm och förhindra chock, ringde sen Soffe och frågade om hon hade något smärtstillande hemma. Var omöjligt att flytta honom upp till värmen i köket med den smärtan han hade. Efter en halvtimme lyfte jag upp honom, fortfarande skrikandes, till köket och la honom på hans säng för att försöka se vad som hänt. Nöp på tassen, ingen reaktion, benet, inget reaktion. Märktes ingenstans! Till slut misstänkte jag att något var knas med höften.
Gick ut och ringde till närmsta veterinärstation där jag berättade att jag misstänkte att höften hoppat ur led, men att jag naturligtvis inte kunde veta. Jag fick en akuttid så jag gjorde mig klar och åkte direkt. De visste alltså att jag skulle komma, ändå kunde de inte möta upp oss, jag fick bära in Safir själv. Damen vid disken var hård och kall och pekade på ett rum dit jag skulle bära Safir. Veterinären som kom in var bra. Han var vänlig mot Safir och sa att han skulle röntgas. Han gav Safir en spruta så han somnade och jag skulle få följa med in till röntgen. Då kom damen från disken in och tog över. Safirs späda och knotiga kropp lades på rygg och då syntes det klart och tydligt att höften hade hoppat ur led. För er som aldrig sett detta på människa eller djur kan jag säga att ingenting stämmer. SÅKLART! Höften hamnar ju längre ner och med det även tassen. Logiskt? Javisst! Damen sa åt mig att hålla ihop Safirs tassar så de och knäna pekade uppåt. Jag gjorde som hon sa. Hon lät irriterad och sa att tassarna skulle vara intill varandra. Jag ställde dem tätt, vilket gör att knäskålen då inte hamnar i höjd med varandra, eller hur?!
- "Men hallå! Knäna ska också vara ihop!"
Något förvånad av tillsägelsen var jag tyst och gjorde som hon sa, men då stack ju en tass iväg.
Med brysk ton: - "Ben OCH tassar intill varandra tack!"
Då kunde jag inte vara tyst längre utan sa till att eftersom höften så tydligt så det inte ens behövs en röntgen hoppat ut red så stämmer ju ingenting!!!
- "Vi får väl nöja oss med dessa suddiga bilder då!!!"
?!?!?!?!?!
När den manlige veterinären sen kollade på bilderna bekräftade han att höten hoppat ur led men att han absolut inte kunde förstå hur detta kunnat gå till då höfterna såg väldigt bra ut i övrigt? Jag hade heller ingen teori, annat än att huskybusarna kommit i en väldig fart och han måste stått knepigt.
I mitt huvud drar man bara en led tillrätta, men det är nog bara på film för detta var inget de kunde, så vi fick en remiss till Sundsvall med order att åka så snabbt som möjligt innan benet började växa fast fel. I ilfart hem med en nedsövd Safir (långt ifrån optimalt) för att packa för, vad jag trodde, ett par dagar i Sundsvall. I Sundsvall mötte jag upp min allra bästa Sofia. Jag behövde bara sticka in näsan hos veterinären så förstod de att Safir anlänt och två tjejer följde med ut med en mysigt bäddad bår. De klappade om Safir och pratade kärleksfullt med honom vilket betyder enormt mycket för mig. De hjälpte mig lyfta över honom till båren där de la en filt över honom och fortsatte prata vänligt med honom.
Älskade Safir. Han var så duktig! Vill poängtera att det var jag som satte på honom munkorgen. HAn har så låg smärttröskel och då denna smärtan var såååååååååå total samt att han precis vaknat efter att varit nedsövd i bilen valde jag- för deras säkerhet att han skulle ha den.
Lillplutten. Här väntar vi på att de ska kolla om man kan dra höften i läge igen. Det fanns tydligen tre alternativ. Antingen skulle det gå lätt- det hade INTE varit bra, för hoppar den lätt i, hoppar den lätt ur igen. Eller så skulle det gå trögt, de skulle behöva kämpa lite. Det hade varit det bästa, för då kunde den inte hoppa lika lätt igen. Eller så skulle det inte gå över huvud taget.
De rullade in Safir och jag och Sofia satt nervöst och väntade.
De kom ut FÖR snabbt. Dåligt besked alltså. Höften hoppade för lätt tillbaka, så nu hade de bundit fast det i läge så det inte skulle kunna hoppa igen och så fick vi ytterligare en remiss; denna gången till Strömsholm. Jag hade packat för mig och Eliyah för ett par dagar bara, hur skulle nu detta gå?! Jag hade även med mig Drifwa och Storm, eftersom jag ville visa Sofia Storm och Drifwa är bästa kompis med hennes Wilda!
Vi sov hos Sofia en natt och började köra mot Strömsholm dagen efter. Vill också här säga att de frågade om han varit mycket halt? "Neeeeeeej?! Inget!?" Båda hans höfter är riktigt dåliga, det syns klart och tydligt på bilderna. Var fullt förståeligt att de hade kunnat hoppa ur led. Behöver jag påminna er vad första stället i Övik sa...? Nä precis.... Så alla som höftledsröntgar sina hundar och får dåliga resultat, åk till andra ställen! Vissa veterinärer kan inte se skillnad på bra och dåliga höfter!
Så här var benet fastbundet. Som när de ligger på mage ungefär. Det vita är ett smärtstillande plåster.
Framme i Strömsholm!
Vackert slott har de där nere! =)
Nu var ju detta ett tag sedan, är osäker på om han blev inlagd på söndagen eller måndagen. Han blev kvar en hel vecka!!! När de skulle ta loss det Sundsvalls veterinären hade bundit upp hoppade höften igen. =/ Så operation var det enda. Som jag skrev i tidigare inlägg fick de skjuta ett ankare genom hans bäcken som fastnade i höften och sen dra den tillrätta igen. Så nu har han ett ankare och världens starkaste tråd i sin höft. De varnade dock att allt man tillsätter kroppen har ett bäst före datum. Går tråden av så hoppar hans höft igen om inte brosk har hunnit bildas då alla ledband och allt slets av då höften hoppade...
Safir efter jag hämtat honom. De två hudfärgade plåstren är smärtstillande plåster och det vita är för hans operationssår. Han ville inte alls stödja på benet första dagarna, men sen har det så sakteliga blivit bättre och bättre. Numera är det samma fart i honom som innan höften skuttade...
Han hade... Tror det var tre veckors "stillhetsarrest"! TUR jag har ett gigantiskt stort bur hemma där han fick ligga. Sen fick jag hjälpa honom med en handduk under magen på de fem minuter långa promenaderna han skulle ha flera gånger om dagen. Är så ofantligt glad att han är frisk igen. Min älskade lilla afghanstjärt!
I arresten! =) Mattes pälskling!
Så här fint hade det läkt efter ett par veckor. Här skulle vi få åka och ta agrafferna!
Det blev några stycken! =)
Ganska länge efteråt kunde man känna att det kändes som ett äpple på hans höft och det såg snett ut. Förmodligen eftersom allt slitits av. Nu känns det fortfarande annorlunda, men ser BETYDLIGT bättre ut och han har inte ont. Glad att ha min strålande Safir tillbaka!!!
Jag skyndade mig ut till honom, han stod konstigt på bron och skrek för kund och fosterland. Jag fick in honom på något vis så jag kunde stänga dörren. Sen är det tre trappsteg upp till köket, de trappstegen kunde jag ju glömma... Han försökte stå, högra bakbenet bara hängde. Jag fick honom att lägga sig, sprang med tårar forsande och hämtade hans täcke så han skulle hålla sig varm och förhindra chock, ringde sen Soffe och frågade om hon hade något smärtstillande hemma. Var omöjligt att flytta honom upp till värmen i köket med den smärtan han hade. Efter en halvtimme lyfte jag upp honom, fortfarande skrikandes, till köket och la honom på hans säng för att försöka se vad som hänt. Nöp på tassen, ingen reaktion, benet, inget reaktion. Märktes ingenstans! Till slut misstänkte jag att något var knas med höften.
Gick ut och ringde till närmsta veterinärstation där jag berättade att jag misstänkte att höften hoppat ur led, men att jag naturligtvis inte kunde veta. Jag fick en akuttid så jag gjorde mig klar och åkte direkt. De visste alltså att jag skulle komma, ändå kunde de inte möta upp oss, jag fick bära in Safir själv. Damen vid disken var hård och kall och pekade på ett rum dit jag skulle bära Safir. Veterinären som kom in var bra. Han var vänlig mot Safir och sa att han skulle röntgas. Han gav Safir en spruta så han somnade och jag skulle få följa med in till röntgen. Då kom damen från disken in och tog över. Safirs späda och knotiga kropp lades på rygg och då syntes det klart och tydligt att höften hade hoppat ur led. För er som aldrig sett detta på människa eller djur kan jag säga att ingenting stämmer. SÅKLART! Höften hamnar ju längre ner och med det även tassen. Logiskt? Javisst! Damen sa åt mig att hålla ihop Safirs tassar så de och knäna pekade uppåt. Jag gjorde som hon sa. Hon lät irriterad och sa att tassarna skulle vara intill varandra. Jag ställde dem tätt, vilket gör att knäskålen då inte hamnar i höjd med varandra, eller hur?!
- "Men hallå! Knäna ska också vara ihop!"
Något förvånad av tillsägelsen var jag tyst och gjorde som hon sa, men då stack ju en tass iväg.
Med brysk ton: - "Ben OCH tassar intill varandra tack!"
Då kunde jag inte vara tyst längre utan sa till att eftersom höften så tydligt så det inte ens behövs en röntgen hoppat ut red så stämmer ju ingenting!!!
- "Vi får väl nöja oss med dessa suddiga bilder då!!!"
?!?!?!?!?!
När den manlige veterinären sen kollade på bilderna bekräftade han att höten hoppat ur led men att han absolut inte kunde förstå hur detta kunnat gå till då höfterna såg väldigt bra ut i övrigt? Jag hade heller ingen teori, annat än att huskybusarna kommit i en väldig fart och han måste stått knepigt.
I mitt huvud drar man bara en led tillrätta, men det är nog bara på film för detta var inget de kunde, så vi fick en remiss till Sundsvall med order att åka så snabbt som möjligt innan benet började växa fast fel. I ilfart hem med en nedsövd Safir (långt ifrån optimalt) för att packa för, vad jag trodde, ett par dagar i Sundsvall. I Sundsvall mötte jag upp min allra bästa Sofia. Jag behövde bara sticka in näsan hos veterinären så förstod de att Safir anlänt och två tjejer följde med ut med en mysigt bäddad bår. De klappade om Safir och pratade kärleksfullt med honom vilket betyder enormt mycket för mig. De hjälpte mig lyfta över honom till båren där de la en filt över honom och fortsatte prata vänligt med honom.
Älskade Safir. Han var så duktig! Vill poängtera att det var jag som satte på honom munkorgen. HAn har så låg smärttröskel och då denna smärtan var såååååååååå total samt att han precis vaknat efter att varit nedsövd i bilen valde jag- för deras säkerhet att han skulle ha den.
Lillplutten. Här väntar vi på att de ska kolla om man kan dra höften i läge igen. Det fanns tydligen tre alternativ. Antingen skulle det gå lätt- det hade INTE varit bra, för hoppar den lätt i, hoppar den lätt ur igen. Eller så skulle det gå trögt, de skulle behöva kämpa lite. Det hade varit det bästa, för då kunde den inte hoppa lika lätt igen. Eller så skulle det inte gå över huvud taget.
De rullade in Safir och jag och Sofia satt nervöst och väntade.
De kom ut FÖR snabbt. Dåligt besked alltså. Höften hoppade för lätt tillbaka, så nu hade de bundit fast det i läge så det inte skulle kunna hoppa igen och så fick vi ytterligare en remiss; denna gången till Strömsholm. Jag hade packat för mig och Eliyah för ett par dagar bara, hur skulle nu detta gå?! Jag hade även med mig Drifwa och Storm, eftersom jag ville visa Sofia Storm och Drifwa är bästa kompis med hennes Wilda!
Vi sov hos Sofia en natt och började köra mot Strömsholm dagen efter. Vill också här säga att de frågade om han varit mycket halt? "Neeeeeeej?! Inget!?" Båda hans höfter är riktigt dåliga, det syns klart och tydligt på bilderna. Var fullt förståeligt att de hade kunnat hoppa ur led. Behöver jag påminna er vad första stället i Övik sa...? Nä precis.... Så alla som höftledsröntgar sina hundar och får dåliga resultat, åk till andra ställen! Vissa veterinärer kan inte se skillnad på bra och dåliga höfter!
Så här var benet fastbundet. Som när de ligger på mage ungefär. Det vita är ett smärtstillande plåster.
Framme i Strömsholm!
Vackert slott har de där nere! =)
Nu var ju detta ett tag sedan, är osäker på om han blev inlagd på söndagen eller måndagen. Han blev kvar en hel vecka!!! När de skulle ta loss det Sundsvalls veterinären hade bundit upp hoppade höften igen. =/ Så operation var det enda. Som jag skrev i tidigare inlägg fick de skjuta ett ankare genom hans bäcken som fastnade i höften och sen dra den tillrätta igen. Så nu har han ett ankare och världens starkaste tråd i sin höft. De varnade dock att allt man tillsätter kroppen har ett bäst före datum. Går tråden av så hoppar hans höft igen om inte brosk har hunnit bildas då alla ledband och allt slets av då höften hoppade...
Safir efter jag hämtat honom. De två hudfärgade plåstren är smärtstillande plåster och det vita är för hans operationssår. Han ville inte alls stödja på benet första dagarna, men sen har det så sakteliga blivit bättre och bättre. Numera är det samma fart i honom som innan höften skuttade...
Han hade... Tror det var tre veckors "stillhetsarrest"! TUR jag har ett gigantiskt stort bur hemma där han fick ligga. Sen fick jag hjälpa honom med en handduk under magen på de fem minuter långa promenaderna han skulle ha flera gånger om dagen. Är så ofantligt glad att han är frisk igen. Min älskade lilla afghanstjärt!
I arresten! =) Mattes pälskling!
Så här fint hade det läkt efter ett par veckor. Här skulle vi få åka och ta agrafferna!
Det blev några stycken! =)
Ganska länge efteråt kunde man känna att det kändes som ett äpple på hans höft och det såg snett ut. Förmodligen eftersom allt slitits av. Nu känns det fortfarande annorlunda, men ser BETYDLIGT bättre ut och han har inte ont. Glad att ha min strålande Safir tillbaka!!!
Skämmes!
Ja alltså, till mitt försvar att det inte bloggas är att jag inte har någon dator... =( Vad har hänt sen sist? Ja ganska mycket eftersom det senast var i september jag bloggade!!! =/
För Eliyah har det hänt mycket, han har bland annat firat sin första jul, lärt sig gå, firat sitt första nyår, fyllt ett år, varit i fjällen samt haft svinkoppor! En salig blandning, precis som det ska vara! =)
För hundarna då? Ja i oktober hade vi det jobbigt, älskade Safirs bakben hoppade ur led, vi fick remiss till Strömsholm där de fick skjuta ett ankare genom bäckenet, in i höften och dra det i rätt läge igen. Lilla älsklingen hade så fruktansvärt ont. Nu märks det knappt, har går, travar och springer som han alltid gjort. Däremot hoppas han inte gärna upp i sängar och soffor längre, han sätter sig inte gärna heller "bara för en godis". Men så är han ju en tjurskallig afghan som man faktiskt inte kan muta med en simpel godis. =)
"Valparna" fyller snart ett år, Flinga 6/5 och Storm 24/5. De har hunnit vara på en inofficiell och en nationell hundutställning. På den inofficiella blev Storm BIR och BIG-3. Flinga BIM. På den Nationella nu i april i Sundsvall fick Storm Very Good. Flinga fick Excellent, vann sin klass, vann bästa tik, men blev slagen av hanen, så hon blev BIM. Båda med superkritiker! Kändes konstigt att inte ställa min älskade Drifwa... Dock kändes det fel att Flinga skulle behöva kämpa mot henne på första utställningen... Men blir det någon internationell utställning i sommar så kommer jag ställa Drifwa också. Hon blev ju fullcertad med CACIB i oktober i fjol så nu blir det internationellt för lilltösen! =)
För oss alla hade vi en supervecka i fjällen i vår! Mitt älskade Hamra! <3 Vi fick några fina dagar på fjället. Helt underbart att se hundarna jobba så kalasfint tillsammans!!! =)
Jag har inte börjat jobba ännu, har separationsångest deluxe från Eliyah... Har dock kontaktat kommunen för en dagisplats och fick svar häromdagen att han fått plats på det dagis jag ville, men inte förrän i augusti, så jag vet inte riktigt hur jag ska kunna jobba i sommar?! =/ Det löser sig nog...
Nogrannare inlägg om ALLT kommer komma, med bilder såklart! =)
Skrivs snart! =)
/Maria
För Eliyah har det hänt mycket, han har bland annat firat sin första jul, lärt sig gå, firat sitt första nyår, fyllt ett år, varit i fjällen samt haft svinkoppor! En salig blandning, precis som det ska vara! =)
För hundarna då? Ja i oktober hade vi det jobbigt, älskade Safirs bakben hoppade ur led, vi fick remiss till Strömsholm där de fick skjuta ett ankare genom bäckenet, in i höften och dra det i rätt läge igen. Lilla älsklingen hade så fruktansvärt ont. Nu märks det knappt, har går, travar och springer som han alltid gjort. Däremot hoppas han inte gärna upp i sängar och soffor längre, han sätter sig inte gärna heller "bara för en godis". Men så är han ju en tjurskallig afghan som man faktiskt inte kan muta med en simpel godis. =)
"Valparna" fyller snart ett år, Flinga 6/5 och Storm 24/5. De har hunnit vara på en inofficiell och en nationell hundutställning. På den inofficiella blev Storm BIR och BIG-3. Flinga BIM. På den Nationella nu i april i Sundsvall fick Storm Very Good. Flinga fick Excellent, vann sin klass, vann bästa tik, men blev slagen av hanen, så hon blev BIM. Båda med superkritiker! Kändes konstigt att inte ställa min älskade Drifwa... Dock kändes det fel att Flinga skulle behöva kämpa mot henne på första utställningen... Men blir det någon internationell utställning i sommar så kommer jag ställa Drifwa också. Hon blev ju fullcertad med CACIB i oktober i fjol så nu blir det internationellt för lilltösen! =)
För oss alla hade vi en supervecka i fjällen i vår! Mitt älskade Hamra! <3 Vi fick några fina dagar på fjället. Helt underbart att se hundarna jobba så kalasfint tillsammans!!! =)
Jag har inte börjat jobba ännu, har separationsångest deluxe från Eliyah... Har dock kontaktat kommunen för en dagisplats och fick svar häromdagen att han fått plats på det dagis jag ville, men inte förrän i augusti, så jag vet inte riktigt hur jag ska kunna jobba i sommar?! =/ Det löser sig nog...
Nogrannare inlägg om ALLT kommer komma, med bilder såklart! =)
Skrivs snart! =)
/Maria
