Mitt lilla älskade glashus...

Alltså.. Mitt lilla hjärta till afghanfåntratt! Älskar honom så det värker i mig! Han är så speciell och kan verkligen prata. Vid minsta lilla minusgrad står han och fryser och vill ha sitt täcke på sig. Står orörlig i sitt koppel ute på tomten. Han tänker nog som jag när det är kallt, "Det gäller att stå mitt i brallorna!"


Fryser!

Han vill inte leka med de andra utan håller sig på sin kant. Ställer sig helst bakom mig medan de andra är i farten och jävlas. Om han väl är i farten för ett afghanrace är Polis-Pajas ändå snabbt framme och sätter honom på plats.
Nä Safirs grej är att äta ost och ligga på rygg i sängen. Som matte anser han att sömnen och sängen är det bästa som finns på denna jord!

Han är en lugn herre som gärna tittar ut genom fönstret och ni ska inte tro att han är som de andra huliganerna som hoppar upp med tassarna för att titta ut, nej denna herre gör precis som en gammal tant och smyger upp bakom gardinerna och tittar ut. =)

Ikväll kommer hans flickvän Wilda och världens bästa Huckelhöckert och hälsar på. Känner jag oss rätt blir det Eyetoy för oss tvåbenta och buuuuus för de fyrbenta. =) Tyvärr måste väl Safir vara instängd med oss i vardagsrummet då han skadade sig igår, ska strax blogga om det.

Love you!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0