Låt mig presentera....


Vår älskade son Eliyah som föddes den 24/1 kl. 21.00. Vikt: 3740 Längd: 53 cm.

Förlossningen gick VÄLDIGT snabbt måste jag säga. Förmodligen också med all smärta komprimerad på denna korta tid!

På morgonen hade jag värkar vilket jag inte brukade ha. Jag hade bara på kvällarna och nätterna. Så lite fundersamma blev vi. När jag sen klev upp för att göra frukost märkte jag att jag läckte lite fostervatten. Gick på toaletten och upptäckte att det var en liten blödning också. Vi ringde in till förlossningen och de ville att vi skulle komma in och kolla läget. En barnmorska gjorde en undersökning på mig och sa att livmodertappen hade två centimeter kvar och att jag inte var öppen. Då var klockan 13.

Vi gick ner till caféet för att fika lite och sen bestämde jag och Therese oss för att vi skulle gå i trappor. Mycket riktigt- sju våningar avklarades, inte helt smärtfritt. Det blev många pauser för värkar. Sen fikade vi med mamma och åkte hem. Väl hemma var vi trötta och gick för att vila. Jag kunde inte vila då värkarna var för intensiva. Jag tar ALDRIG tabletter så när jag frågade Therese om jag fick ta en Panodil började hon nog ana något. Jag gick in till vardagsrummet och satte igång en DVD med bilder från Norge och Island med klassisk musik till. Allt för att FÖRSÖKA slappna av. Någon timme senare vaknade Therese av att jag grät så då ringde hon förlossningen igen och pratade med en barnmorska som hette Linda. Förmodligen den BÄSTA barnmorska man kan ha! Vi hade verkligen tur där måste jag säga. Snacka om att fullkomligt lita på någon! Och hennes sätt att vara på avslöjade att hon verkligen hittat rätt i jobbdjungeln! Linda tyckte vi skulle åka in, men jag, tjurig som jag är, vägrade såklart.

Jag kämpade på med värkarna och till slut var jag tvungen att springa in och kräkas. Då ringde Therese förlossningen igen och det var väl egentligen först då som jag började fatta ordentligt att jag inte kunde undgå vad som komma skall. Detta var INTE bara förvärkar, det var värkar! Ordentliga sådana! Mamma och pappa kom ner och vi försökte äta mat. Jag fick in mig några grönsaker bara innan jag behövde kräkas igen. Någonstans här bestämde Therese sig för att vi skulle åka in. Soffe kom över och vi hann kramas innan jag försökte ta mig till bilen. Hann ha två värkar på väg dit. Ut till bilen alltså. Var en pärs att ta sig till sjukhuset och jag fick åka rullstol upp till BB.

Var framme runt sjutiden. In i sal 9 för undersökning. Fem centimetrar hade jag klarat av hemma!!! =) Nöjd över det fortsatte värkarna och jag började andas lustgas. Det var det enda jag ville ha, men jag hade sagt till att om antingen de eller Therese märkte att det inte skulle gå skulle de naturligtvis få sätta in vad som behövdes.

Linda sa att hon tyvärr inte skulle få vara med när bebis föddes för hon skulle sluta jobba halv tio. Lite halvpanik men med skoj i rösten sa jag att hon måste stanna till tre på natten för jag ville inte ha någon annan barnmorska. Sen visade det sig att jag öppnades snabbare än förväntat och en timme efter jag kommit in var jag öppen tio centimetrar!!! =)

De fixade lite saker; Eliyahs hjärtljud sjönk till 50 så de ville jag skulle lägga mig på sidan en stund, då kom hjärtljuden tillbaka. Så tog de hål så vattnet gick. De behövde även sätta sugklocka och ansåg det nödvändigt att klippa... Då var klockan kvart i nio. Efter en kvart och fyra- fem krystvärkar var världens vackraste lilla bebis född!!! =) Och minsann- Linda stannade kvar! =D

Lyckan var naturligtvis total för mig, Therese och mamma (som såklart var med på förlossningen) över att lillprinsen var född och skålade i "champagnen" de kom in med. =) Tyvärr fick inte Therese sova över, men de hann vara med en stund inne i BB sal nummer 6 innan de åkte hem och jag och Eliyah fick en stund för oss själva. Jag var så trött och slut och trodde jag skulle kunna somna- men inte. Ögonen var totalt uppspärrade och kikade på det lilla livet som låg tätt intill mig i sängen. =)

Dagen efter kom Therese tidigt och vi fick umgås. Jag ville egentligen hem då men när läkaren gick ronden ansåg hon att Eliyah var för gul och ville att vi skulle stanna en natt till. Även barnmorskan tyckte det så så fick det bli. Dagen efter åkte Therese och gjorde radioreklam i Gävle och jag hade god lust att sminka över hans gula färg så vi fick åka hem... ;) Läkaren som gick ronden denna gången ansåg att han inte var så gul och visade hur skenet från olika lampor kunde ställa till det för ögat. Nu tyckte även barnmorskan att amningen satt då jag fått amningsnapp och Eva hjälpt mig under natten. Så vi fick åka HEM! Lyckan var total att få låsa upp dörren till hemmet- visa honom runt och bara mysa!!!

Jag ska lägga upp flera bilder på honom, men nu blev klockan så mycket och sömn är något som uppskattas väldigt högt i detta hus numera så jag får skriva mer imorgon. =)

GOD NATT!!! =)

Kommentarer
Postat av: Emma

Grattis!!!

2011-02-01 @ 01:53:00
Postat av: Maria Johansson

Grattis till undervärket!! Vilken sötis =)

2011-02-01 @ 22:15:59
Postat av: Sofia & Co

Grattis till grabben!

2011-02-07 @ 20:38:34
URL: http://aslakkgardens.bloggsida.se
Postat av: Linda med flock

Grattis till lillprinsen =) Hoppas ni mår bra allihop.

2011-02-09 @ 17:51:52
URL: http://liloice.blogspot.com/
Postat av: Mia

Ett jätte grattis till er!



Kan du inte berätta också hur lill pojken blev till. Hur ni gick tillväga!

Det är så att jag är gay och har nu börjat känna att min klocka tickar bara snabbare och snabbare.

Så de skulle vara vara intressant att läsa om hur ni gick tillväga!

Har funderat på Danmark men jag bor en bra bit från gränsen så de skulle nog bli lite jobbigt.

Sen är ju de Svenska vänte tiderna så hemskt långa.



Men iaf grattis till er prins och ha en underbar dag.

2011-02-17 @ 13:20:11
Postat av: Annie

Skitsnygg sida! Hur ofta brukar du uppdatera den?

2011-05-08 @ 11:41:02
URL: http://smsalåna.nu

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0