Drifwa- and the pack

Min älskade son Eliyah som föddes den 24/1 kl. 21.00. Vikt: 3740 Längd: 53 cm.

Förlossningen gick VÄLDIGT snabbt måste jag säga. Förmodligen också med all smärta komprimerad på denna korta tid!

På morgonen hade jag värkar vilket jag inte brukade ha. Jag hade bara på kvällarna och nätterna. När jag sen klev upp för att göra frukost märkte jag att jag läckte lite fostervatten. Gick på toaletten och upptäckte att det var en liten blödning också. Vi ringde in till förlossningen och de ville att jag skulle komma in och kolla läget. En barnmorska gjorde en undersökning på mig och sa att livmodertappen hade två centimeter kvar och att jag inte var öppen. Då var klockan 13.

Gick ner till caféet för att fika lite och sen bestämde jag mig för att jag skulle gå i trappor. Mycket riktigt- sju våningar avklarades, inte helt smärtfritt. Det blev många pauser för värkar. Sen fikades det med mamma och åkte hem. Väl hemma var jag trött och gick för att vila. Jag kunde inte vila då värkarna var för intensiva. Jag gick in till vardagsrummet och satte igång en DVD med bilder från Norge och Island med klassisk musik till. Allt för att FÖRSÖKA slappna av. Någon timme senare ringdes det till förlossningen igen och pratade med en barnmorska som hette Linda. Förmodligen den BÄSTA barnmorska man kan ha! Jag hade verkligen tur där måste jag säga. Snacka om att fullkomligt lita på någon! Och hennes sätt att vara på avslöjade att hon verkligen hittat rätt i jobbdjungeln! Linda tyckte att jag skulle åka in, men jag, tjurig som jag är, vägrade såklart.

Jag kämpade på med värkarna och till slut var jag tvungen att springa in och kräkas. Då ringdes det till förlossningen igen och det var väl egentligen först då som jag började fatta ordentligt att jag inte kunde undgå vad som komma skall. Detta var INTE bara förvärkar, det var värkar! Ordentliga sådana! Mamma och pappa kom ner och vi försökte äta mat. Jag fick i mig några grönsaker bara innan jag behövde kräkas igen. Någonstans här bestämdes det att jag skulle åka in. Soffe kom över och vi hann kramas innan jag försökte ta mig till bilen. Hann ha två värkar på väg dit. Ut till bilen alltså. Var en pärs att ta sig till sjukhuset och jag fick åka rullstol upp till BB.

Var framme runt sjutiden. In i sal 9 för undersökning. Fem centimetrar hade jag klarat av hemma!!! =) Nöjd över det fortsatte värkarna och jag började andas lustgas. Det var det enda jag ville ha.

Linda sa att hon tyvärr inte skulle få vara med när bebis föddes för hon skulle sluta jobba halv tio. Lite halvpanik men med skoj i rösten sa jag att hon måste stanna till tre på natten för jag ville inte ha någon annan barnmorska. Sen visade det sig att jag öppnades snabbare än förväntat och en timme efter jag kommit in var jag öppen tio centimetrar!!! =)

De fixade lite saker; Eliyahs hjärtljud sjönk till 50 så de ville jag skulle lägga mig på sidan en stund, då kom hjärtljuden tillbaka. Så tog de hål så vattnet gick. De behövde även sätta sugklocka och ansåg det nödvändigt att klippa... Då var klockan kvart i nio. Efter en kvart och fyra- fem krystvärkar var världens vackraste lilla bebis född!!! =) Och minsann- Linda stannade kvar! =D

Dagen efter ville jag egentligen hem men när läkaren gick ronden ansåg hon att Eliyah var för gul och ville att vi skulle stanna en natt till. Även barnmorskan tyckte det så så fick det bli. Läkaren som gick ronden denna gången ansåg att han inte var så gul och visade hur skenet från olika lampor kunde ställa till det för ögat. Nu tyckte även barnmorskan att amningen satt då jag fått amningsnapp och Eva hjälpt mig under natten. Så vi fick åka HEM! Lyckan var total att få låsa upp dörren till hemmet- visa honom runt och bara mysa!!!

Jag ska lägga upp flera bilder på honom, men nu blev klockan så mycket och sömn är något som uppskattas väldigt högt i detta hus numera så jag får skriva mer imorgon. =)

GOD NATT!!! =)